Strax efter lunch var vi hemma igen omplåstrade av farbror Bosse på barnakuten. Idag på f.m. ringde de från förskolan & sa att Agnes hade ramlat, hon behövde nog sy eller tejpas. Jag som var hemma p.g.a. halsfluss & öroninflammation hade just kommit ur duschen & jag lovar att jag fick krafter från ovan då jag sprang bort till förskolan. Med andan i halsen möter jag lillan sittandes vid matbordet. Hon var hur lugn & cool som helst. De duktiga fröknarna hade tagit väl hand om henne. När vi kom ner till kapprummet möts vi av Tony & då brister lillan ut i tårar & försöker förklara för pappa vad som hänt. Tony hade under sin bilfärd till förskolan ringt till sjukvårdsupplysningen som gav rådet att åka in till barnakuten, eftersom vi inte fick tag på BVC här i Storvreta. Väl på akuten blev vi så väl omhändertagna, läkaren tittade på Agnes & konstaterade att det var absolut ingen fara, men tyckte det var bra att vi hade kommit in. Sjukskötaren Bosse som var 60+ gjorde en fin insats & tejpade lillan så snyggt. Han & lillan blev för övrigt polare. När vi gick där ifrån gjorde de "high five" samt att Bosse fick en bamsekram av lillan. Men lillan fick faktiskt både en piggelin och en Nalle av Bosse! Vi kommer alltid komma ihåg ditt fina mottagande....
