Det blir inte alltid som man tänkt!

Jag hade verkligen sett framemot att få gå på kalas igår kväll. Det är så trevligt att komma bort ibland & speciellt igår för jag visste att det skulle serveras smörgåstårta. Agnes somnade precis innan vi skulle gå till festen. Bra tänkte jag, då sover hon nog en stund även när vi kommer fram. Jag hinner då äta min tårta i fred & sedan vaknar hon & är på topphumör. Något jag dock lärt mig under dessa fyra månaderna är att hur mycket jag än försöker planerar med sömn & mat för Agnes så blir det aldrig som jag tänkt mig(en ganska jobbig insikt för ett planeringsfreak som mig). Då vi tagit oss upp för spiraltrappan med vagnen & stiger in genom dörren hör vi barnskrik, hund som skäller & en massa folk överallt. Jaha...då var hon vaken! Sedan gallskriker lillan sammanlagt 1timme utav de 1½ timmarna som vi var där. Där satt vi instängda i ett litet rum & försökte mata, söva & lugna ner Agnes. Det var bara att inse att hon kände inte för att "festa" igår kväll. Väl hemma igen blir hon som vanligt, antagligen var det skönt att komma hem igen & gosa med pappa framför TV:n. Då jag tittade på henne & Tony tänkte jag; stackars lilla flicka som blir medsläpad överallt & förväntas vara glad & le åt alla. "Heja Agnes som säger ifrån ibland!!!" Tack Åsa & Pelle för en övrigt trevlig kväll, ni bjöd på världens godaste smörgåstårta!